JAG SKA FLYTTAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH

JAG SKA FLYTTA! TILL KALLHÄLL! AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag. ska. inte. bo. i. huset. längre. HEMMABLIRINTEHEMMAUTTANBORTA!

AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

ett halvår

Igår kom jag fram till att, dra mig baklänges på en kälke, det är ett halvår sen jag började gymnasiet. Underbart. Jag skulle kunna gifta mig med min skola. Nej, inte riktigt,men nästan. Jag är så glad över att jag kom in

Tusen tack till alla fina människor som förgyller min dag där som gör det kul att gå till skolan!


Alla hjärtans dag

Fan vad jag hatar alla hjärtans dag! Vill bara spy rakt på dagen och radera den från året!

Men tack alla fina människor som fått den här dagen att inte bli totalt misslyckad!

Halvkokt tortellini

Alla har väl haft känslan. Känslan av total ensamhet och att man är sämst i världen, att allting är meningslöst och trist. Att allt suger. Men samtidigt är det inget speciellt mer än att man hatar sig själv för att man är så tragiskt. Min kompis mådde så igår. När jag frågade vad det var sa hon "inget allvarligt, är bara lite nere sådär allmänt". Vi pratade och efter ett tag tjöt vi av skratt. Ni vet, dagar man bara ligger i sängen och tycker synd om sig själv och hatar sig själv ännu mer för att man är så tragisk. Man äter inget, kanske godis och är man duktig och gör mat blir det halvkokt tortellini iklädd pyjamas. Sen mår man ännus ämre för att man äter halvkokt tortellini och känner sig ännu mera tragisk.

Jag blev på något sätt glad att få höra det av min vän. Man brukar inte prata om den känslan för man inte vill klaga, men att bara må allmänt dåligt suger. Jag känner även att jag kommer att kunna prata med henne om jag känner så, eftersom hon vågade göra det. Så kan vi ihop skratta åt när man lever på halvkokt tortellini.


åldersnoja?

ny dag nya tag. Eller borde jag säga nytt år?

Jag är hemma från indien, jag berättar mer om jag vill senare. 

Som sagt var, 2010. Nyårsaftonen tillbringades med matförgiftning, så jag föll för grupptrycket och spydde som alla andra. Det känns jätteläskigt att det har gått 10 år sen 2000. Jag brukar brukade alltid tänka att "70 talet... det är 30 år sen eftersom 70+30=100" nu är det inte ens "30 och lite till". Det är 40! Sen är alla så gamla! Barn som är födda på 2000 talet går mellanstadiet, de är ju SMÅ. Jag har levt i tio år på 2000 talet, det känns inte så längesedan det blev 2000.

När jag är gammal kommer jag vara en raritet. Jag kommer ha minnen från 1900 talet!

Herregud, skärp dig! Jag är 16 år och lider av åldersnoja! Hjälp, jag får ju övningsköra...

Indien- भारत

Nu är det cirka 2 dygn och 12 timmar tills jag åker. Vi ska till Indien, älskade, hatade Indien. Det underbara landet jag varit i en gång, där min mamma är uppvuxen. Landet med så mycket kärlek, glädje och färg. Landet med så mycket korruption, orättvisa och hat.

Jag borde packa men jag är så trött och stressad att jag inte orkar. Hur svårt kan det vara? Lite kläder och 300000000000 olika mediciner mot diverse magåkommor mamma har köpt. (mediciner, inte åkommorna)

Just nu lider jag av resfeber och separationsångest från ALLT: Vänner, snö, Julen, instrumenten, min säng. Jag kommer må så otroligt dåligt av att åka, bara flygresan: Hela vägen kommer jag sitta och tänka på hur mycket koldioxid jag släpper ut genom att sitta där och vad för konsekvenser det ger. När vi väl är där kommer jag må dåligt över att jag har haft tur, jag kommer vara så vit, fet och RIK. Jag kommer inse att jag är otacksam i jämförelsevis och att alla mina "problem" bara är i-landsproblem som är en fis i rymden. När det kommer fram barn och ser på en och man inte ger dem pengar och man vet att de tänker "rika,feta västerlänningar som har råd att åka hit men inte ge lite pengar". Min hjärna kommer vara överstimulerad av alla intryck.

Varför åker jag då? Därför att jag kommer må ännu sämre om jag inte åker. Efter att vi var där förra gången har hela världen fått ett nytt perspektiv. Jag vet inte om jag gillar den världen, men jag har sett den och kan inte få nog. Måste se, måste veta, måste hjälpa. Jag har blivit kär i Indien. Nej inte i Indien, men i människorna. Jag har träffat dem, jag har tagit dem till mig, jag har börjat bry mig.

So long sverige, snart åker jag från ett underbart jävla skitland till ett annat underbart skitland. भारत- Indien!

Nä nu har det gått för långt...

SOm alla vet hade New moon premiär i fredags. Jag har inte sett den men vet inte om jag ska det för all denna Twilight hysteri gör mig  galen! Vet ni vad som finns? Twildo, en kall och glittrig dildo ("så det känns som Edward")

Det har gått för långt! Jag har läst alla fyra böcker på engelska (dock inte den första ur Edwards perspektiv, eller kom de ens ut? :S) Hur som helst, böckerna var inte dåliga, men inte så jäkla bra. De är så himla överskattade. Edward är överskattad, Robert Pattinson (ursäkta, men han ser bara sjuklig ut), filmerna, ALLT!

I böckerna händer det inte så mycket, en stor del är bara Bellas beskrivningar på hur underbar Edward är, det blir lite smörigt i längden. Man märker även att böckerna inte är planerade, det finns många nödlösningar som (sluta läs om du inte läst alla 4) att de får barn. Det är en så tydlig nödlösning! Först skriver hon att vampyrer inte kan få barn och sen måste hon förklara det så killvampyrer kan tydligen bli pappor men inga tjejvampyr kan inte bli mammor.

Jag gillar inte heller hennes sätt att skriva. Hennes fantasi är bra men som skribent är Stephanie Meyer sådär. Hennes beskrivningar säger ofta emot varandra, det var många karaktärer jag inte fick grepp om.

Första filmen var ganska platt och onyanserad. Helt ok men inget jag kan längta att se om. Samma sak med böckerna!

Man kan ju hoppas att new moon är bättre. Men glöm att jag betalar 100 spänn för att se den!

Måste återigen beklaga mig: En TWILDO! Man blir ju rädd!

Det som inte dödar härdar...

Massor att förlora
men det lättaste att förlora 
är redan borta

Har man överlevt
finns inga rädslor längre

bara om jag förlorar
det som alltid funnits



Det snöar på våran toalett

Igår morse när jag hade ätit frukost skulle jag masa mig in på toaletten. När jag öppnar dörren ser jag att det är snö över hela golvet. Min första tanke är att min pappa har åkt skridskor och skrapat bort all snö från skridskorna på golvet. Jag insåg att det inte skulle bli så mycket då. Sen fick jag för mig att han hade dykt i en isvak och att hans utrustning blivit snöig. (Att klockan var kvart över sex  och att snön inte har kommit var ingetnting jag tänkte så mycket på). När jag efter någon sekund har blivit irriterad och tänder lampan inser jag att det inte är snö (Nähä!). Det var vår lampa som trillat ner och krashat i tusen vita bitar.

Min syster gjorde en liknande sak någon gång. Hon skulle hälla upp mjölk i ett glas. Jag sitter mittemot henne och ser att hon missar glaste och häller  på bordet, säger "öh, du missar glaset". Hon reagerar genom att säga "va?" och kollar bakom glaset. Först då, cirka 3 dl senare slutade hon att hälla.  Hon sa sedan "jaha, tyckte att det var konstigt att glaset inte fylldes på"

En annan gång missade jag dörren, var så trött att jag missde dörren och gick in med axeln i väggen

Ja, listan är lång. Massor av saker kan en tidig morgon

Men inte om man står ända emot ända. ÄNDA MOT ÄNDA KAN INGENTING HÄNDA! (Internskämt. alla i min klass fattar)


Vaccinering och November

Usch. Igår vaccinerade jag mig emot svininfluensan. Det var dumt gjort. Dagens tips: Gör det en dag då ni inte planerar att göra något viktigt eller träna dagen efter. Jag KAN inte lyfta min arm mer än 45 grader och bara då gör det ont. Jag kan knappt spela fiol haha. Hela dagen har varit, huvudvärk, småfrossa och smärta i benen jag kan knappt gå.

Men nu ska jag inte beklaga mig mera. Det är november och det är ju awsome. Eller ja och nej. November har helt klart sin charm med allt grått, kala träd, tesug, blåst men samtidigt så är ju allt grått, träden är kala, man fryser och det blåser. Snacka om att jag har en hatkärlek till november! November är ändå den tid på året jag gillar minst. Det är höst men alla fina färger har gått ur träden, det är kallt som vinter men fins ingen snö.

Januari: Brukar faktiskt vara snö. Nytt år, nystart för många.
Februari: Ofta snö, det blir ljusare och isen nere på mälaren brukar ha hunnit blivit lagom tjock för promenader
Mars-April: VÅR! Ännu ljusare. Små vårtecken som snödroppar och ljudet av fåglar, vatten som smälter och massor av vatten pussar att hoppa i
Maj: Sommaren är på väg. Det tickar mot sommarlov.
Juni-Juli: Sommar! Lov, sol, bad, läger, resor....
Augusti Liiite kul med skolstart. Fortfarande ganska varmt och ljust
Sept - Oktober: HÖSTLÖV! Jag ÄLSKAR löv <3333333333
November: ehhh.... Grått?
December: Jul, advent, lucia, Jullov, min födelsedag...

No offence november. Men tiden går så snabbt, snart är det December :D

Mitt dåliga samvete

Jag tror att jag är för mänsklig, mitt samvete är ohälsosamt stort. Just nu har jag dåligt samvete emot miljön. Idag i skolan fick vi räkna ut vårat ekologiska fotavtryck. Jag släpper tydligen ut runt 13 ton koldioxid per år. Det är drygt ett ton i månaden. Skulle alla förbruka lika mycket som jag gör skulle det krävas tre jordklot att för att inte ta slut på Jordens resurser.

Varje gång jag duschar tänker jag att "Den HÄR gången ska jag inte duscha så varmt och länge". Blir det någon skillnad? Nej. I längden duschar jag ändå varmt och länge.

Varje gång mina föräldrar eller någon annan tar en omväg med bilen för att hämta upp mig tänker jag"Jag KAN faktiskt Gå/ta bussen/cykla". Nu släpps en massa koldioxid ut i onödan för min skull.

Varje gång jag äter kött (vilket inte händer så ofta) tänker jag på att om man tagit spannmålet direkt istället för att utfodra djuret skulle det ha blivit mycket mera mat.

Varje gång jag äter kött tänker jag på att jag äter en en gång levande varelse och känner att jag gör ett STORT fel.

Varje gång jag köper kläder tänker jag på den stackars människan som sytt dem och att han/hon kanske inte har råd emd kläder själv.

Varje gång jag ser att det finns en liknande produkt fast fairtrade/rättvisemärkt och köper den vanliga istället slår jag upp mig själv inombords och tycker att jag är snål och petig.

Varje gång jag inte orkar källsortera ett papper eller panta en flaska/burk mår jag skitdåligt efteråt och tänker på hur Jorden lakas ur på resurser.

Är det normalt att tänka såhär JÄMT eller är jag inte klok????

Intressant lov

Jag insåg idag ett det här har varit ett mycket intressant lov. Jag har sovit borta fem av de nio senaste nätterna, varit i nynäshamn, stått i en orgel, köpt en kamera, städat en kakelugn, träffat "värdelns vackraste människa" (enligt Maria då haha) och picknickat på pendeltåget. Imorgon börjar skolan. usch. hjälp.

Då är det bara sju veckor kvar till Jullov...

Roliga saker

Ibland händer det så galet roliga saker. Sen glömmer man bort dem men när man kommer ihåg dem igen inser man hur galet det var. Exempel: Kom nyss att tänka på när det trillade ner en fisk från himlen (En klassiker. Vi står i skogen och så trillar det ner en 1-2 kilos lax- det var en fågel som tappade den men ändå)  och att jag igår var i nynäsyhamn och fick gå in i en orgel. Det var coolt.


Ny kamera

Någonting absolut helt underbart har hänt. Jag blir nästan lite religös. ÄNTLIGEN har jag köpt en ny kamera. Välkommen in i mitt liv säger jag till min fina Nikon d3000 som jag tänker kalla Nikolina (haha, fyndigt av syrran). Jag vet att det "bara" är en kamera, men jag är så totalt lycklig. Jag har velat köpa en ny kamera i oändligheters oändlighet. Kan säga att jag är pank. eller jag blir snart, alla min a pengar kommer gå till att betala tillbaka till pappa.

Som alla märkte, ja jag brukar döpa mina saker. Eller saker jag tycker om åtminstone.
Min fiol- Assar
Keyboarden-Mats
Mandolinen- Reidun
Min supersnygga mössa- Eskil
Min super (not) snygga hatt- Sesam
Min gamla kamera. Reinhold
Min nya kamera- NIKOLINA

Ja ni ser. En ovana jag inte kan bli av med. Inte nog med det. Jag döper alla andras grejor också. Ovana eller rolig vana, tja... Men folk måste bli lite förvånade om man inte vet att alla mina saker med namn inte är personer
-"Åh nej. Jag glömde Nikolina hemma.","Jag köpte Mats för nästan ingenting" Ja, ni fattar. Det blir ju lite fel.

Men livet är ganska vacker just nu. Det är lov och jag har min Nikolina TJOHO

Dagen jag insåg att jag höll på att bli gammal

Ikea har redan plockat fram juldekorationerna. Lite väl tidigt tycker jag. Men minns ni när ni var små och började räkna ner till julafton redan i maj? Jag fyller ju år ganska när jul så det var dubbelt så kul att skriva önskelista eftersom chansen att jag skulle få något var dubbel så stor. För några år den, jag kanske var 10-12, insåg jag att jag var gammal. Alla andra år hade önskelistan skrivits så att jag först skrev alla saker jag kom på att jag ville ha. Sen bläddrade jag igenom alla leksakskataolger sida för sida och skrev ner allt jag ville ha. Det året jag insåg att jag var gammal skulle jag sätta mig ner och skriva årets önskelista. Jag tänkte. tänkte. tänkte. Jag kom på en sak. tänkte. Öpnnade leksaskkatalogen. Bläddrade i den. Slog igen den. Då insåg jag att jag höll på att bli gammal.

Jag längtar faktiskt till Jul. Inte just julafton och presenter. Längtar efter min adventsstjärna, lussebullar, glögg, mysiga filmkvällar med vännerna. Klura ut superbra julklpappar och göra en sport av att inte köpa en enda julklapp utan göra alla själv. Julen är fortfarande mysig, men inte samma sak. Fast jag vet inte om det gör så mycket.

Om

Min profilbild

ErIka

RSS 2.0