Tusenfärger

Ah. Ikväll kommer farmor och farfar. Det blir ju trevligt. och otrevligt. Släkten altså. Oavsett hur mycket eller lite man tycker o m dem så måste man umgås. Ni vet sådär sofistikerat, med riktiga middagar och alldagligt småprat. Vilket är mysigt ibland. Men att vara på sitt tonårs-värstahumör och bara vill bli lämnad ifred, då suger släkten. Hela min närmaste släkt bor långt bort, så när man väl träffas blir det "Nu MÅSTE vi umgås jättemycket  eftersom vi inte ses så ofta".

Men jaja, så hemsk blir det inte. Eftersom de kommer hit kan jag ghå undan på mitt rum om jag vill. Så det är ju inte så farligt egentligen.

Nu ska jag ta upp striden med fötterna. Alltså, jag AVSKYR att rita händer och fötter. Men jag ska lära mig!