Att gå mot horisonten
Aldrig ett happy ending, alltid finns det problem. När Man väl har hittat sin väg och man har börjat gå mot horisonten dyker alltid en ny väg upp (så är det för mig).
Jag får panik, ska jag fortsätta den väg jag valt? Men den är bra, riktig bra men... något saknas! Ska jag vända om till den andra vägen, det skulle vara en stor chansning. Kanske är vägen redan igen bommad, eller så är den konstig men... den kan också vara den vackraste väg någon kan gå
Men om jag vänder och båda vägarna är stängda? Ja, vila fötterna är 3vligt ibland men hur länge kommer jag få sitta still?
Idenna värld finns ingen kompass, bara de tre/två tankeorganen (hjärnan, hjärtat (kropppen))
Jag hör röster, jag vill följa båda två. Den ena säger stopp och den andra säger gå. ..
so where am I going, please tell me!!!!!
Jag får panik, ska jag fortsätta den väg jag valt? Men den är bra, riktig bra men... något saknas! Ska jag vända om till den andra vägen, det skulle vara en stor chansning. Kanske är vägen redan igen bommad, eller så är den konstig men... den kan också vara den vackraste väg någon kan gå
Men om jag vänder och båda vägarna är stängda? Ja, vila fötterna är 3vligt ibland men hur länge kommer jag få sitta still?
Idenna värld finns ingen kompass, bara de tre/två tankeorganen (hjärnan, hjärtat (kropppen))
Jag hör röster, jag vill följa båda två. Den ena säger stopp och den andra säger gå. ..
so where am I going, please tell me!!!!!
Kommentarer
Trackback