unga mammor
OKej, I have survived das magsjuka, tjohej! Imorgon är det tillbaka till skolan. Är lite skakis o trött, men det är nog bara tillfällig näringsbrist, måste äta ordentligt med grönt nu. Usch har lite kramp i bene hela tiden, miiiiiindre nice! Har faktiskt bara gått ner ca 2 kg... eller bara, men en gång jag var magsjuk gick jag ner nästan 5 kg så jag kommer nog lägga på mig den där vikten ganska snabbt.
Men jag skulle ju säga något klokt... just det, jag läser bloggar, mycket bloggar och hittat en ganska speciell. (ni har säkert hört talas om denna)Den skrivs av en tjej som nyss fyllt arton, hon har tre barn. Hennes första tjej födde hon när hon var 16 och när hon var 17 födde hon tvillingar. Hjälp, hur klarar hon det! Hon var ju bara drygt ett år äldre än mig när hon fick barn (fyller faktiskt om 2 veckor mohaha). men tillbaka till ämnet,,, Hon är förlovad med pappan, det är samma pappa o de bor o lever ihop som vilket par som helst. Får man barn när man är 16... ja jag älskar barn men jag vill hinna göra så mycket, mycket både med och utan barn! Det kan ju inte vara jätteroligt att sitta där på föreläsningen om kemiska reaktioner och behöva räcka upp handen och säga " Kan jag få gå hem? Barnet sparkar så förfärligt att jag måste lägga mig ner!"
Självklart så känns aborter svårt för många, och jag håller med, jag skulle (tror jag....) ha skitsvårt att genomföra en abort (så vi hoppas på att det aldrig inträffar...). Men tänk, när hon födde barn och blev ansvarig för någons liv så var resten av hennes klass ute o supte och dansade. Det blir lixom,,, shit hur orkar hon?
Men unga mammor... Genomsnitts åldern på en förstföderska i sthlm ligger på 27-29 (eller något sådant). På ett sjukhus vi var på i Indien var genomsnittsåldern 19. Jag ska berätta en historia om en jag känner i Indien:
Hon blev bortgift som trettonåring. När hon fick sitt första barn vid 14-års ålder hade karln sin hade lämnat henne . Kort sammanfattning på hennes liv; Hon hade ett ganska bra jobb , nu efteråt vet vi att hon tvingades betala halva lönen till en annan anställd för att den andra rekommenderat henne till jobbet. Karln kom tillbaka titt som tätt, gjorde henne gravid men stack oftast igen med de lilla besparingar som fanns. Ibland skötte han sig faktiskt,men för dte mesta var han en skitstövel. De fick 6 döttrar... ja alla kanske inte fattar, men 6 döttrar och ingen son är inte så bra. Döttrarna ska giftas bort och det kostar och männen är de som tjänar mest pengar. På slutet levde hon iaf separat från sin man, men han tvingade henne eller någon av döttrarna åka flera timmar med mat för att han inte kunde laga mat eller orkade flytta till dom. Nu är hennes karl död, tack för det, hon har ett bra jobb hos en doktor på American college. Men inga happy ending här. En av döttrarna hamnade i ett olyckligt äktenskap, men hon lhar lyckats ta sig ur det.
Deras stora problem nu är, vad gör d när doktorn dör??? Då kommer hon inte ha någon bostad eller jobb!
Detta är en sann historia, men ändå inte den värsta om en flickas öde. Hon i historien är min "extra mormor", dvs. min mammas gammla aya/barnsköterska. Jag har träffat henne en gång men hon bryr sig lika mycket om mig som om jag vore hennes verkliga barnbarn. När jag inte åt eftersom jag mådde illa efter magsjuka sa hon " I'm sorry when you don't eating madame. Please eat madame, you make me worried!"
Här fick ni andledningarna till att jag både älskar och hatar Indien. Vissa saker där är så JÄVLA orättvist, ändå finns det en stor värme till andra, för de har insett att med kärlek tar man sig genom allt, något som vi vanliga jävla svennar verkar glömma! Skulle många av er bry er om någon ni aldrig mött innan, som iof var dotter till någon du kände för 50/40 år sedan? Tänk på det när ni inte ger er plats till en gammal pensionär på bussen
Nu till mitt flummiga jag, la infermeda de las vacas locos är galna kosjukan på spanskaXD
Sov gott på alla, ni får en puss, puss:*
Men jag skulle ju säga något klokt... just det, jag läser bloggar, mycket bloggar och hittat en ganska speciell. (ni har säkert hört talas om denna)Den skrivs av en tjej som nyss fyllt arton, hon har tre barn. Hennes första tjej födde hon när hon var 16 och när hon var 17 födde hon tvillingar. Hjälp, hur klarar hon det! Hon var ju bara drygt ett år äldre än mig när hon fick barn (fyller faktiskt om 2 veckor mohaha). men tillbaka till ämnet,,, Hon är förlovad med pappan, det är samma pappa o de bor o lever ihop som vilket par som helst. Får man barn när man är 16... ja jag älskar barn men jag vill hinna göra så mycket, mycket både med och utan barn! Det kan ju inte vara jätteroligt att sitta där på föreläsningen om kemiska reaktioner och behöva räcka upp handen och säga " Kan jag få gå hem? Barnet sparkar så förfärligt att jag måste lägga mig ner!"
Självklart så känns aborter svårt för många, och jag håller med, jag skulle (tror jag....) ha skitsvårt att genomföra en abort (så vi hoppas på att det aldrig inträffar...). Men tänk, när hon födde barn och blev ansvarig för någons liv så var resten av hennes klass ute o supte och dansade. Det blir lixom,,, shit hur orkar hon?
Men unga mammor... Genomsnitts åldern på en förstföderska i sthlm ligger på 27-29 (eller något sådant). På ett sjukhus vi var på i Indien var genomsnittsåldern 19. Jag ska berätta en historia om en jag känner i Indien:
Hon blev bortgift som trettonåring. När hon fick sitt första barn vid 14-års ålder hade karln sin hade lämnat henne . Kort sammanfattning på hennes liv; Hon hade ett ganska bra jobb , nu efteråt vet vi att hon tvingades betala halva lönen till en annan anställd för att den andra rekommenderat henne till jobbet. Karln kom tillbaka titt som tätt, gjorde henne gravid men stack oftast igen med de lilla besparingar som fanns. Ibland skötte han sig faktiskt,men för dte mesta var han en skitstövel. De fick 6 döttrar... ja alla kanske inte fattar, men 6 döttrar och ingen son är inte så bra. Döttrarna ska giftas bort och det kostar och männen är de som tjänar mest pengar. På slutet levde hon iaf separat från sin man, men han tvingade henne eller någon av döttrarna åka flera timmar med mat för att han inte kunde laga mat eller orkade flytta till dom. Nu är hennes karl död, tack för det, hon har ett bra jobb hos en doktor på American college. Men inga happy ending här. En av döttrarna hamnade i ett olyckligt äktenskap, men hon lhar lyckats ta sig ur det.
Deras stora problem nu är, vad gör d när doktorn dör??? Då kommer hon inte ha någon bostad eller jobb!
Detta är en sann historia, men ändå inte den värsta om en flickas öde. Hon i historien är min "extra mormor", dvs. min mammas gammla aya/barnsköterska. Jag har träffat henne en gång men hon bryr sig lika mycket om mig som om jag vore hennes verkliga barnbarn. När jag inte åt eftersom jag mådde illa efter magsjuka sa hon " I'm sorry when you don't eating madame. Please eat madame, you make me worried!"
Här fick ni andledningarna till att jag både älskar och hatar Indien. Vissa saker där är så JÄVLA orättvist, ändå finns det en stor värme till andra, för de har insett att med kärlek tar man sig genom allt, något som vi vanliga jävla svennar verkar glömma! Skulle många av er bry er om någon ni aldrig mött innan, som iof var dotter till någon du kände för 50/40 år sedan? Tänk på det när ni inte ger er plats till en gammal pensionär på bussen
Nu till mitt flummiga jag, la infermeda de las vacas locos är galna kosjukan på spanskaXD
Sov gott på alla, ni får en puss, puss:*
Kommentarer
Trackback
