Indien- भारत
Nu är det cirka 2 dygn och 12 timmar tills jag åker. Vi ska till Indien, älskade, hatade Indien. Det underbara landet jag varit i en gång, där min mamma är uppvuxen. Landet med så mycket kärlek, glädje och färg. Landet med så mycket korruption, orättvisa och hat.
Jag borde packa men jag är så trött och stressad att jag inte orkar. Hur svårt kan det vara? Lite kläder och 300000000000 olika mediciner mot diverse magåkommor mamma har köpt. (mediciner, inte åkommorna)
Just nu lider jag av resfeber och separationsångest från ALLT: Vänner, snö, Julen, instrumenten, min säng. Jag kommer må så otroligt dåligt av att åka, bara flygresan: Hela vägen kommer jag sitta och tänka på hur mycket koldioxid jag släpper ut genom att sitta där och vad för konsekvenser det ger. När vi väl är där kommer jag må dåligt över att jag har haft tur, jag kommer vara så vit, fet och RIK. Jag kommer inse att jag är otacksam i jämförelsevis och att alla mina "problem" bara är i-landsproblem som är en fis i rymden. När det kommer fram barn och ser på en och man inte ger dem pengar och man vet att de tänker "rika,feta västerlänningar som har råd att åka hit men inte ge lite pengar". Min hjärna kommer vara överstimulerad av alla intryck.
Varför åker jag då? Därför att jag kommer må ännu sämre om jag inte åker. Efter att vi var där förra gången har hela världen fått ett nytt perspektiv. Jag vet inte om jag gillar den världen, men jag har sett den och kan inte få nog. Måste se, måste veta, måste hjälpa. Jag har blivit kär i Indien. Nej inte i Indien, men i människorna. Jag har träffat dem, jag har tagit dem till mig, jag har börjat bry mig.
So long sverige, snart åker jag från ett underbart jävla skitland till ett annat underbart skitland. भारत- Indien!
Jag borde packa men jag är så trött och stressad att jag inte orkar. Hur svårt kan det vara? Lite kläder och 300000000000 olika mediciner mot diverse magåkommor mamma har köpt. (mediciner, inte åkommorna)
Just nu lider jag av resfeber och separationsångest från ALLT: Vänner, snö, Julen, instrumenten, min säng. Jag kommer må så otroligt dåligt av att åka, bara flygresan: Hela vägen kommer jag sitta och tänka på hur mycket koldioxid jag släpper ut genom att sitta där och vad för konsekvenser det ger. När vi väl är där kommer jag må dåligt över att jag har haft tur, jag kommer vara så vit, fet och RIK. Jag kommer inse att jag är otacksam i jämförelsevis och att alla mina "problem" bara är i-landsproblem som är en fis i rymden. När det kommer fram barn och ser på en och man inte ger dem pengar och man vet att de tänker "rika,feta västerlänningar som har råd att åka hit men inte ge lite pengar". Min hjärna kommer vara överstimulerad av alla intryck.
Varför åker jag då? Därför att jag kommer må ännu sämre om jag inte åker. Efter att vi var där förra gången har hela världen fått ett nytt perspektiv. Jag vet inte om jag gillar den världen, men jag har sett den och kan inte få nog. Måste se, måste veta, måste hjälpa. Jag har blivit kär i Indien. Nej inte i Indien, men i människorna. Jag har träffat dem, jag har tagit dem till mig, jag har börjat bry mig.
So long sverige, snart åker jag från ett underbart jävla skitland till ett annat underbart skitland. भारत- Indien!
