Tusenfärger

Jag tror att jag är för mänsklig, mitt samvete är ohälsosamt stort. Just nu har jag dåligt samvete emot miljön. Idag i skolan fick vi räkna ut vårat ekologiska fotavtryck. Jag släpper tydligen ut runt 13 ton koldioxid per år. Det är drygt ett ton i månaden. Skulle alla förbruka lika mycket som jag gör skulle det krävas tre jordklot att för att inte ta slut på Jordens resurser.

Varje gång jag duschar tänker jag att "Den HÄR gången ska jag inte duscha så varmt och länge". Blir det någon skillnad? Nej. I längden duschar jag ändå varmt och länge.

Varje gång mina föräldrar eller någon annan tar en omväg med bilen för att hämta upp mig tänker jag"Jag KAN faktiskt Gå/ta bussen/cykla". Nu släpps en massa koldioxid ut i onödan för min skull.

Varje gång jag äter kött (vilket inte händer så ofta) tänker jag på att om man tagit spannmålet direkt istället för att utfodra djuret skulle det ha blivit mycket mera mat.

Varje gång jag äter kött tänker jag på att jag äter en en gång levande varelse och känner att jag gör ett STORT fel.

Varje gång jag köper kläder tänker jag på den stackars människan som sytt dem och att han/hon kanske inte har råd emd kläder själv.

Varje gång jag ser att det finns en liknande produkt fast fairtrade/rättvisemärkt och köper den vanliga istället slår jag upp mig själv inombords och tycker att jag är snål och petig.

Varje gång jag inte orkar källsortera ett papper eller panta en flaska/burk mår jag skitdåligt efteråt och tänker på hur Jorden lakas ur på resurser.

Är det normalt att tänka såhär JÄMT eller är jag inte klok????