Tusenfärger

Kom på en sak idag:

Jag tror inte att det finns elaka människor, jag tror det finns människor om gör elaka saker. Jag tror inte det finns snälla människor, jag tror det finns människor som gör snälla saker. Människor har inte bara en sida. Jag har både mina taskiga och snälla stunder. Vissa sidor syns mer hos vissa än hos andra... Är det naivt att säga att Hitler inte var ett pucko utan en människa som gjorde puckade saker? någon mer än jag som ser skillnaden i formuleringen?

Jag är inte en trött människa, jag är en människa som känner sig trött!

Vi hade mattelektion igår. Läraren kommer in med barbiedockor ( okej, va fan tänkte vi typ...). Sedan får vi arbeta med skalor och räkna ut vilka mått barbie skulle haft i verkligheten. När alla är klara  frågar hon runt lite hur det gick

Läraren (till två som hade en Ken): Så, fanns det något mått som var väldigt konstigt?
Klara: Ja, han hade väldigt små fötter.
Sarah (viskar så bara jag hör): Du vet vad man säger, har man små fötter, stor...
Jag och Sarah: *fniss*
Läraren: Jaha. okej.  hittade ni något annat som stack ut?
Erika och Sarah: GAPSKRATT
Resten av klassen:*kolla på idioter som skrattar*

ibland önskar jag att... jag bara önskar en massa saker. Men det är just det, bara önskningar som inte kan bli sanna.

Jag hade en så hemsk dröm inatt. En av de värsta mardrömmar jag haft. De senaste 2-3-4 veckorna har jag inte drömt någonting (bara svaga detaljer) och somnat när jag gått och lagt mig. Detta är ett mirakel då jag brukar ligga uppe halva natten innan jag somnar.

Tillbaka till min dröm. Jag drömde att min mamma var dödssjuk och att hon skulle dö. Vi var på någon jättefest på någon arena, sen glömde vi bort tiden så hon glömde sin medicin. När jag skulle ringa 112 fick jag tunghäfta eftersom jag var tvungen att prata engelska med människan i andra ändan. Ambulansen kom, min mamma var positiv och sa att det är ingen fara, men jag visste liksom att hon skulle dö. Senare skulle Hon  åka iväg med tunnelbanan (?!?!) , och då visste jag att det var sista gången jag såg henne. Jag visste att hon skulle dö om bara någon timma.

Fast det var en dröm, var detta något av det obehagligaste jag upplevt. För jag vaknade och insåg att inte bara min mamma utan ALLA kommer dö en dag. Jag kommer dö, förr eller senare. Det är en stor tanke att ta in och förstå. Herregud, jag JAG SKA DÖ! Sluta existera. Det går liksom inte att förstå.

Det obehagligaste med min dröm var ändå att jag visste att min mamma kunde dö i vilken sekund som helst. Jag har aldrig upplevt att haft en nära anhörig i det tillståndet, men jag kan förestlla mig att det är hemskt. Såklart det är hemskt när någon dör knall och fall utan förvarning så man inte tagit farväl, men att gå och vänta på döden måste verkligen vara hemskt. Har ni läst " Innan jag dör"?. Den hndlar om en tjej som har leukemi och vet att hon ska dö. USCH säger jag bara.

Det är en deprimerande tanke, men det enda som är säkert med livet är att ingen överlever. (Nu lät jag som marvin i liftarens guide till galaxen. En manodepressiv robot, det är nästan gulligt)

När jag inte känner känner jag inget
när jag känner  känner jag

Nu börjar hösten krypa sig på. Jag märker  att det mörknar tidigare och är kallare i luften. Jag väljer varmare kläder och småfryser när jag väntar på bussen tidiga mornar. Det är Höst. Hösten är mysig den med. Speciellt när hela skogen brinner i vackra färger och hela marken är täckt med löv. Jag älskar höstlöv, alla människor kan inte förstå att man blir lycklig av löv. Men jag och (tror jag) många andra kan bli lyckliga av småsaker som löv.

Även fast hösten kan vara mysig vill jag vara tillbaka till för tre månader sen. Då var det dagen före skolavslutningen. Slutet av nian som alla hade längtat så förbaskat till. Sommaren låg framför oss. Många härliga veckor. Vi skulle njuta av att ha gått ut grundskolan, jag längtade så efter lovet och det kändes som det skulle bli en underbar sommar. Det blev det. Shit, vad längesedan det känns som. Det är längesedan. Men nu är veckorna verkligen förbi. Sommaren och allt som hörde till är borta. Det kommer nya somrar men den här kommer aldrig igen. Den här sommaren har varit helt underbar, en av de bästa. Jag saknar det, sommaren och allt som hörde till. Jag vill inte snabbspola tiden fram till nästa lov. Jag saknar bara allting så förbaskat mycket. Allting känns som en dröm. Fast jag varit noga med att minnas, fota, skriva känns allt bara som en avlägsen dröm. Som jag saknar. Jättemycket!