Tusenfärger

Jag hade en så hemsk dröm inatt. En av de värsta mardrömmar jag haft. De senaste 2-3-4 veckorna har jag inte drömt någonting (bara svaga detaljer) och somnat när jag gått och lagt mig. Detta är ett mirakel då jag brukar ligga uppe halva natten innan jag somnar.

Tillbaka till min dröm. Jag drömde att min mamma var dödssjuk och att hon skulle dö. Vi var på någon jättefest på någon arena, sen glömde vi bort tiden så hon glömde sin medicin. När jag skulle ringa 112 fick jag tunghäfta eftersom jag var tvungen att prata engelska med människan i andra ändan. Ambulansen kom, min mamma var positiv och sa att det är ingen fara, men jag visste liksom att hon skulle dö. Senare skulle Hon  åka iväg med tunnelbanan (?!?!) , och då visste jag att det var sista gången jag såg henne. Jag visste att hon skulle dö om bara någon timma.

Fast det var en dröm, var detta något av det obehagligaste jag upplevt. För jag vaknade och insåg att inte bara min mamma utan ALLA kommer dö en dag. Jag kommer dö, förr eller senare. Det är en stor tanke att ta in och förstå. Herregud, jag JAG SKA DÖ! Sluta existera. Det går liksom inte att förstå.

Det obehagligaste med min dröm var ändå att jag visste att min mamma kunde dö i vilken sekund som helst. Jag har aldrig upplevt att haft en nära anhörig i det tillståndet, men jag kan förestlla mig att det är hemskt. Såklart det är hemskt när någon dör knall och fall utan förvarning så man inte tagit farväl, men att gå och vänta på döden måste verkligen vara hemskt. Har ni läst " Innan jag dör"?. Den hndlar om en tjej som har leukemi och vet att hon ska dö. USCH säger jag bara.

Det är en deprimerande tanke, men det enda som är säkert med livet är att ingen överlever. (Nu lät jag som marvin i liftarens guide till galaxen. En manodepressiv robot, det är nästan gulligt)