Gymnasiet

Okej, om en vecka kommer jag att leva. om knappt en vecka kommer jag att vara död. Denna vecka och nästa måndag kommer landets alla 93:or må illa av spänning. Det är gymnasiestart. Precis innan. i aulan. Då kommer jag att sitta och försöka föreställa hur mina tre år på min nya skola kommer arta sig. Jag kommer inte en aning!

Jag minns dagen jag började högstadiet. Det var ganska soligt. Jag stod helt själv på skolgården och såg dum ut. Men det gjorde massor av andra också. Jag hade som tur var lyckats övertala mamma att inte följa med. När jag började sjuan kände ganska många varandra sen tidigare. Nu kan jag iaf trösta mig med att alla är minst lika nervösa som jag.

Men de val man gör första dagen kan påverka vilka man kommer att umgås med i de närmast tre åren. Fast en jag känner som går där säge att alla umgås med alla i hennes klass. En sån klass vill jag ha. Inte en massa grupper, det är så jobbigt.

Första dagen känns ändå svettig. Vem ska man prata med? ska man vara tyst? var i matsalen ska man sätta sig. Det värsta som händer är att man gör bort sig. Shit happens. Nu längtar jag efter skolan. Står inte ut med att sitta hemma och vara understimulerad längre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0