Tusenfärger

Ibland funderar jag. Jag var helt övertygad om att det var den första idag. Helt bombis. När alla igår försökte övertyga mig om att jag hade fel trodde jag att det stod fel i min almanacka. Jag fick panik, det skulle ju betyda att alla dagar resten av året skulle vara "fel", en dag förskjuten. Jag fick för mig att jag skulle köpa en ny almanacka och när jag skulle jag hinna med det. När jag kom hem insåg jag ju faktiskt att jag sett fel.

Mitt september är en dag sne. Flera saker jag trott varit vissa dagar är på andra dagar. Typ. Men, woho, jag fick ju en extra dag jag inte var beredd på. Titta vad bra. Inte för att jag kommer göra något extra med dagen, eftersom jag redan visste att det är måndag idag. eller, visst är det? :s

Lever vi för att dö? Eller dör vi för att vi lever? Är livet "livet" eller börjar det riktiga livet efter döden?

Liv och död går hand i hand. Det föds människor och det dör människor. Lever vi av en andledning, slump eller av ödet? Varför måst vi dö? Vraför måste vi födas? Finns det en mening?

Jag har ingen närstående som är död. Usch vad jobbigt det måste vara att acceptera tanken att tex ens mamma inte finns. Borta. Nada. Hur mycket man än leter är hon borta för alltid. Det är en tuff tanke att tänka att mamma inte allid kommer att finnas här. Ändå måste alla dö. Alla jag känner kommer dö någon gång. Jag är inte en person som tänker "jag vill inte dö". Jag är en sån person som tänker "jag vill inte dö än". För jag vill verkligen dö, men inte förän om 70-80 år sådär.

Egentligen är det konstigt. Vi kommer från nästan ingenting och slutar som nästan ingenting. Tänk att alla människor en gång var ett litet ägg och en spermie. Sjukt häftigt faktiskt. Vi slutar som stoft, tillbaka till jorden. Tänk om jag någongång kommer ge näring åt en jättevacker ros?

Jag hoppas reinkarnation är en sanninjg, alltså att man återföds.  Min hjärna vägrar accepterra tanken på att man bara inte finns. att själen försvinner. Jag tror att återfödelse är sannolikare än himmlen. Själar är ju så "heliga", går de verkligen att tillverka så många nya. Finns ens själen? Är vi bara ett mänskligt maskineri? Någonstans måste ju mina tankar komma ifrån. Jag hoppas själen vandrar vidare, jag vill det. För då är inte döden lika läskig längre.

Även fast döden är en del av livet är det jobbigt. Inte bara jobbigt när någon man älskar dör, utan även om han/hon riskerar att dö. Att varje dag tvingas tänka "Dör han/hon idag? var det sista gången igår?". 

Döden kan vara orättvis. Ibland hämtar den inte bara gamla som lev sitt liv, utan unga och sådanna som kanske skulle kunna ha 20 år till. Det görs operationer, man medicinerar. Man kämpar för att behålla livet, för det är den största gåvan av allt. Ändå glömmer man det ibland. Min gamla lärare är den positivaste, gladaste och härligaste personen jag vet. Jag fick reda på att han hade haft en "när döden upplevelse" för några år sedan. Det märks på honom. Han bara Ä LS K A R att leva. Döden får oss (mig) att inse hur jävla viktigt livet är. Att njuta av det. att älska. Att hata. Att födas. Att dö.

Jag hoppas ni alla därute dör, men inte än!

Ja då såär det ny skola. Jättemycket nytt folk. umgås med människor man inte känner. och så som första veckan brukar vara.

På tal om globalt. nu ska jag berätta om den godaste och internationellaste drickan; Idag köpte jag en burk med mango juice (MhmhmMMMMMMM) som är spansk, men tillverkas i Thailand. Jag köpte den i en indisk mataffär av en indisk gubbe i Sverige.

Jag blir rädd när jag tänker på hur långt min underbara juice har färdats.



Jag vill verkligen ha en  ny kamera. Måste-snåla!

Imorgon är det dagen. Dagen med stort D. Dagen jag längtat och fasat inför. Jag börjar gymnasiet. Skall jag överleva?

Alla har olika förutsättningar i livet. Vissa är rika, andra inte. Vissa bor i Sverige, andra inte. Vissa har lätt i skolan, andra har svårt att koncentrera sig. Vi har alla fötts in i olika liv. Det kan vara lätt att klaga och säga "men hon har så mycket bättre förutsättningar". Sant. Nu kommer mitt vanliga: MEN

Jag tror att viktiga är inte vad för förutsättningar man har utan vad man gör med dem. Två personer med samma mål men olika förutsättningar kan ändå klara det gemensamma målet, fast det kanske krävs mer av den med sämre förutsättningar. Den personen kommer kämpa, slita för att nå målet. Sen när målet är nått och man har... tagit nobelpriset eller vad det nu är, kommer den personen vara stoltare över  sig själv, än den som hade bra förutsättningar.

Det handlar inte bara om att nå mål. Det handlar om så mycket annat. Att kunna skratta när man får en parkeringsböter är såklart lättare för den som tjänar 237 kronor i timman, men de som bara tjänar 77 kronor i timman som också skrattar är... härligt, skulle jag nog säga. Härligt med folk som har inställningen "hakuna matata". Jag tror att livet blir härligare om man är posetiv, skrattar åt motgångarna och njuter så mycket som möjligt.

När morgonen är tidig och det är dags att gå upp, tänk inte "fan jag måste möta världen en dag till". Tänk "haha, idag måste världen möta mig och mitt morgonhumör". Inställningar. Viktiga saker. Två identiska liv kan bli helt olika beroende på vilken inställning personerna har.

Min mamma brukar säga att det inte finns några måsten. Man måste inte äta men konsekvensen blir att du så småningom dör. Inga måsten, men konsekvenserna kan bli obehagliga. Så, mindre måsten här i livet och mera optimism.

Nu måste jag inte moppa golven, men om jag inte gör det blir mamma grinig och det vill man undvika. Därför väljer jag nu att torka golven. Ser ni skillnaden?

Okej, om en vecka kommer jag att leva. om knappt en vecka kommer jag att vara död. Denna vecka och nästa måndag kommer landets alla 93:or må illa av spänning. Det är gymnasiestart. Precis innan. i aulan. Då kommer jag att sitta och försöka föreställa hur mina tre år på min nya skola kommer arta sig. Jag kommer inte en aning!

Jag minns dagen jag började högstadiet. Det var ganska soligt. Jag stod helt själv på skolgården och såg dum ut. Men det gjorde massor av andra också. Jag hade som tur var lyckats övertala mamma att inte följa med. När jag började sjuan kände ganska många varandra sen tidigare. Nu kan jag iaf trösta mig med att alla är minst lika nervösa som jag.

Men de val man gör första dagen kan påverka vilka man kommer att umgås med i de närmast tre åren. Fast en jag känner som går där säge att alla umgås med alla i hennes klass. En sån klass vill jag ha. Inte en massa grupper, det är så jobbigt.

Första dagen känns ändå svettig. Vem ska man prata med? ska man vara tyst? var i matsalen ska man sätta sig. Det värsta som händer är att man gör bort sig. Shit happens. Nu längtar jag efter skolan. Står inte ut med att sitta hemma och vara understimulerad längre!

oftast är kärlek svår. ibland är den lätt. finns så mycket att skriva om kärlek egentligen. Just nu ville jag bara säga att det lilla lyckodjuret i mig spinner. Det har vuxit sig stort på ett halvår och spinner som bara den!

Jag är arg nu! Kom nyss hem efter en dag med lite scouter, föräldrarna sitter i vardagsrummet och på tv:n går det ett program på kunskapskanalen om mars. Först handlar programmet om hur människan ska ta sig till mars och eventuella komplikationer osv. Sen kommer ämnet "kommer vi kunna bo på mars?" upp. De pratar om hur man ska kunna ändra mars för att få planeten att likna Jorden. En av de medverkande i programmet säger att Mars måste värmas upp, skrattar och säger att vi vet ju hur man värmer upp en planet. De sa även att Mars skulle bli Jordens livbåt om någonting skulle hända.

Ska de förstöra Mars? förvisso fins det kanske inget liv där, men är det ändå inte sjuk?! Istället för att försöka rädda jorden försöker de konstruera en ny Jord. Vad ska mänskligeheten göra sen? försöka med venus?? Planeter växer inte på träd, är det inte vettigare att lägga energi på att försöka rädda vår planet istället för att konstruera en ny? Eller är det försent? är jorden utan hopp? Om det inte vore för att jag älskar livet och så många i min omgivning, skulle jag önska att mänskligheten dog ut. Vad har vi gjort för naturen egentligen? inget, INGET! I näringskedjan är vi toppkonsumenter, vi har inga naturliga fiender. Kommer det något, tex virus, djur mm ser vi till att vaccinera oss eller stänga in/döda djuren. Människan har blivit för smart. Förvisso älskar jag att läsa böcker, hålla på med musik osv. Men för världens bästa är vi för smarta. Att ens människor allvarligt försöker göra upp planer för att bo på mars skrämmer mig, och äcklar på något vis. Är vi så giriga att vi inte kan nöja oss med en planet? Är människan ett sådant stort fiasko? Ibland tror jag nästan det...

Jag tycker inte att människan har rätt att förstöra en planet till, särskilt int om det faktiskt finns liv på mars!

-Hjälp!  VAD är det där??
-Nej, en flodhäst
-en död flodhäst
-en död, TORKAD flodhäst

Man kan hitta mycket och kul saker på etnografiska museét.

Vad betyder förresten etnografisk? får fråga mamma

Det finns många snälla människor, många elaka men de flesta är både och. Ibland säger folk elaka saker. De är elaka, har en elak dag eller tänker sig bara inte för. Vem har inte hört en kommentar som man bara har försökt att inte bry sig om genom att intala sig att personen är ett pucko, ingen att bry sig om. Eller att han/hon inte menade det, har en dålig dag etc. Man intalar sig själv jämt att inte bry sig, att sluta ta åt sig. Att man är bättre än att tappa förtroendet för sig själv för att någon säger någonting. Ändå bryr man sig. Ibland bryr man sig så mycket om att inte bry sig, så därför bryr man sig i alla fall.

Självklart tar man åt sig mer eller mindre beronde på. Man blir arg på sig själv för att man har blivit påverkad. För även om man vet att det inte är sant blir man osäker. "Oj, jag kanske är dum, lat och egoistisk", förhoppningsvis så gör man det inte, men man börjar leta efter alla tecken på att man är dum, lat och egoistisk och så tror man det till slut. Varför är det så lätt att påverka människors självförtroende ibland?

"var hon elak? men ta inte åt dig". Det är så lätt att säga men är det så lätt att göra, egentligen??

Varför har jag skrivit "man" i hela inlägget när jag borde skrivit "jag"?

Nu har pusslet pusslats klart. Jag fick panik idag, jag kunde inte hitta en pusselbit, efter några minuters halv-panikat letande hittade jag den på golvet. Det är så irriterande med pussel om en bit saknas. Just den där annars obetydliga svarta biten som är någonstans blir helt plötsligt den viktigaste biten i hela pusslet.  Nu på lovet är det så skönt att bara sitta och pussla, lagom avvägd balans mellan sysselsättning och att dega.
 
Bilden föreställer Café la nuit av Vincent Van Gogh. Jag älskar att han har målat med "fel" färger. Van Gogh är ju idag som de flesta vet en av de mest berömda konstnärerna. Han gjorde över 800 verk ändå sålde han bara en enda tavla i hela sitt liv. Ändå fortsatte han att måla, det måste han ha en stor eloge för. Det är ju bara synd att folk började uppskatta hans konst efter hans död. Men så brukar de vara, de stora personerna är de som är före sin tid och när de lever inser inte folk att alla konstiga människor är genier. Man kan ju hoppas i alla fall;)  Här är lilla tusenbitarn.

Tanken var att jag skulle klippa mig idag men tydligen jobbar inte den frisören jag vill ha förrän nästa vecka. Typiskt.

Projekt ankor bakom glas är krångligare än förväntat. Tanken var först att jag skulle köpa till glasdörrar till bokhyllan så mina 153 kvackar skulle bo där. Problemet var att min bokhylla var en gammal modell av BILLY, så glasdörrarna passade inte. Därför behövde vi köpa en ny bokhylla också. Jobbigt. Nya bokhyllan är på plats, men e ftersom dörrarna inte är fast än kan jag inte sätta in hyllor och därmed inga ankor. Mitt rum är kort sagt överbelamrat med saker övrallt, kom knappt fram till sängen igår.

För att minska detta kaos ska jag rensa ut lite skit. Kommer nog dö på kuppen eftersom mitt rum har en tendens att bli en bastu vid den här tiden soliga dagar.

Det är ganska svårt att ha tråkigt med min mamma. Våran lilla bilemester började med att vi plockade upp två liftare i nyköping. när vi hade släppt av dem åkte vi till ljungsbro och cloettafabriken där vi köpte 1,5 kg choklad. Vi övervögde golfbollsmuséum men åkte istället dirakt till vadstena. I vadstena gick vi på spetsmuséum och mamma köpte en bok om knyppling och en massa knypplingspinnar. Senare gick vi på nostalgikväll där folk åkt för att ställa ut med bilar och motorcyklar. Dagen efter sprang vi omkring på klostermuséet och lärde oss saker om heliga birgitta. Mamma köpte en glittrig nunna och ett doftkrus till lavendel. Vi gick även på loppis. På kvällen tuffade vi till Jönköping och min mormor och morfar.

I jönköping hann vi med både en dags shopping, jag har köpt ett par JÄTTEFINA gummistövlar, torgmarknad och ett till muséum.

Man har så roligt som man gör det till. Nu ska jag packa upp!