Pengar? Nej tack!

Idag på spanskan skulle vi göra en presentation om en kompis. Först fick vi skriva ner fakta om oss själva och sedan byta papper med en kompis. En av sakerna man skulle skriva ner var en önsking. Knäppgök som jag är skrev jag " Pantalones de carpintero rosa" dvs rosa snickarbyxor. Nu ska inte detta inlägg handla om varför jag vill ha ett par rosa snickarbyxor (Det är coolt, nu vet ni). Det var några som sa "dinero"/pengar. Att jag sa rosa snickarbyxor var bara som en kul lite halvt oseriös grej.

Nu till saken; Varför är människor så otroligt pengakåta? Visst, det är inte kul att inte ha så mycket pengar att man klarar sig. Vem vill gå hungrig i trasiga kläder? Jag bryr mig självklart om jag har pengar, men om jag känner mig själv rätt kommer jag att fixa ett jobb så jag kan käka middag varje dag. Därför behöver jag inte önska mig pengar, vad skulle jag göra med dem? Visst, alla har vi varit lite panka och suktat efter den där dyra fina tröjan/grejen/datorn. Den enda andledningen till att jag skulle vilja ha mycket pengar skulle vara för att kunna skänka pengar till green peace/röda korset etc. Snuskigt mycket pengar är mest onödigt. Titta på hollywoods alla kändisar, är de lyckliga? Nej, många mår inte alls bra. Marilyn Monroe dog av en överdos, troligtvis gjorde Elvis det också. De var rika, de var kända. Verkar det som att de var lyckliga för det? Nej jag tror inte det. Detta är ett bevis på att man inte kan bli lycklig av pengar.

Vi blir giriga. Pengar gör oss aglna, vi luras, stjäl, bara för pengarna. De förstör många, de blir besatta.

Så om man kan önska sig PRECIS vad som helst, vad skulle ni önska er? Då skulle jag sjutton inte önska mig rosa snickarbyxor. En direktbuss mellan Ekerö och viksjö kanske? :p Nej men jag vet inte, lycka i livet? Att alla jag älskar ska må bra. Svårt det där, men jag vet att det jag uppskattar mest i livet kan inte köpas för pengar, kärlek t ex. Tänk att vi människor har förmågan att älska, skitcoolt jue. Så jävla mäktigt, verkligen.

För pengar kan man iof köpa saker som man kan bli glad för, mina instrument är ett exempel, mina ankor etc. Ändå är det en fis i rymden om man jämför.

De som sa pengar kanske bara menade typ tusen kronor till en sak de sparar till eller så, det kan jag förstå. Jag satt där med mina rosa brallor och min lärare tittade lite konstigt på mig. Men man måste ju uppskatta de småsaker som finns i livet. Sand mellan tårna, kladdkaka och en dålig film med kompisarna, att köra seniorlagets rop, en underbar tisdag som bara flög förbi. Sådana (små) saker som gör livet värt att leva, som man måste lära sig att ta till sig. Sådant som inte går att köpa för alla pengar i världen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0