Tusenfärger

Jag har tänkt och irriterat mig på en sak nu (igen). Hur ofta får man inte frågan "hur mår du?" eller liknande. Är jag den enda i hela världen som svarar "jorå, bara bra" fast det inte är det? Det är "svenskkultur" (typ...) att svara hurtigt "Jag mår bra, själv?". Varför frågar man egentligen om man vet att den andra kommer svara "bra"? Artighetsgrej? För att man bara gör så? För att man låtsas bry sig?

Jag vet varför jag svarar "bra". Skulle man istället svara "Fördjävligt. Det är hål i min strumpa, jag bråkade med min mamma igår, kommer få ett helvete för att jag glömt att städa toan och livet bara allmänt suger" är det ju ganska unikt. Man orkar helt enkelt inte beklaga sig, för man vet att personen inte bryr sig och kommer tänka "sluta prata för fan knäppo". Även om folk frågar, känns det så. Känns som att folk bara frågar för att, fast ingen verkar ju bry sig egentligen. Såklart det finns folk som verkligen undrar, men nu pratar jag om "hejsan. var längesedan, hur mår du?"

Ska vi fortsätta med detta artighetsutbyte, sluta fråga eller svara ärligt?

Nästa gång jag frågar ska jag verkligen mena det. Nästa gång någon frågar ska jag svara ärligt, bara som ett experiment. Vad tror ni händer?