Saknar sommaren
Nu börjar hösten krypa sig på. Jag märker att det mörknar tidigare och är kallare i luften. Jag väljer varmare kläder och småfryser när jag väntar på bussen tidiga mornar. Det är Höst. Hösten är mysig den med. Speciellt när hela skogen brinner i vackra färger och hela marken är täckt med löv. Jag älskar höstlöv, alla människor kan inte förstå att man blir lycklig av löv. Men jag och (tror jag) många andra kan bli lyckliga av småsaker som löv.
Även fast hösten kan vara mysig vill jag vara tillbaka till för tre månader sen. Då var det dagen före skolavslutningen. Slutet av nian som alla hade längtat så förbaskat till. Sommaren låg framför oss. Många härliga veckor. Vi skulle njuta av att ha gått ut grundskolan, jag längtade så efter lovet och det kändes som det skulle bli en underbar sommar. Det blev det. Shit, vad längesedan det känns som. Det är längesedan. Men nu är veckorna verkligen förbi. Sommaren och allt som hörde till är borta. Det kommer nya somrar men den här kommer aldrig igen. Den här sommaren har varit helt underbar, en av de bästa. Jag saknar det, sommaren och allt som hörde till. Jag vill inte snabbspola tiden fram till nästa lov. Jag saknar bara allting så förbaskat mycket. Allting känns som en dröm. Fast jag varit noga med att minnas, fota, skriva känns allt bara som en avlägsen dröm. Som jag saknar. Jättemycket!
